Tony Pansell – forskar inom ögonrörelse och syn

Dessutom arbetar han som optiker vid Ögonneurologiska mottagningen på S:t Eriks Ögonsjukhus. Tony utbildade sig till optiker vid KI där han senare disputerade och idag har en framgångsrik karriär inom forskning och utbildning.

Inspirationen bakom en karriär inom ögonforskning

Tony växte upp i småländska Eksjö, där hans föräldrar drev en optikerbutik. Planen var länge att ta över familjeföretaget. Redan som 13-åring slipade han glasögon i verkstaden, och där väcktes intresset för optikeryrket. 

– Jag kom ganska snabbt in på hantverksbiten. Det var då längtan till att bli optiker tändes, säger han.

När han började optikerutbildningen vid KI förändrades hans planer. Utbildningen fokuserade mer på medicinska aspekter än på hantverksbiten, något som öppnade en helt ny värld för honom.

Under examensarbetet fick han möjlighet att studera ögonrörelsekontroll tillsammans med en handledare som enligt Tony öppnade dörren in till ytterligare en sfär – forskningen. 

– Efter avslutat examensarbete fick jag frågan om att stanna kvar och bli doktorand. Jag kunde inte tacka nej till det erbjudandet, berättar Tony.

När ögat ser rätt men hjärnan tolkar fel

Forskargrupp Pansell studerar patienter med medfödda eller förvärvade hjärnsynskador, tillstånd där synproblemet inte alltid sitter i ögat, utan även i hjärnan. Vanliga synsymptom efter en hjärnskada kan vara ljuskänslighet, ansträngande att vistas i röriga miljöer, ostadighet, visuell yrsel vid skärmarbete, samt svårighet att läsa och fokusera blicken.

– Vi ser inte bara med ögonen, utan med både ögat och hjärnan. Därför syns inte alla synproblem i ögat, det gör att många patienter går miste om att få rätt hjälp. De söker för synproblem, men när sjukvården inte hittar avvikelser i ögat, eller med de synmätningsmetoder som är standard, blir de ofta utan hjälp, förklarar han.

Tony och hans team vill ändra på det. Genom sin forskning om synförändringar och synrehabilitering hos patienter med bland annat hjärnskakning och postcovid vill gruppen hjälpa patienter att återfå en tillräcklig synfunktion för att kunna återgå till sina vanliga aktiviteter. Det görs genom att korrigera synavvikelser med specialglasögon och genom träning av synsystemet, för att återställa försämrade funktioner.

– Det vi har lärt oss från dessa patienter har vi även kunnat tillämpa på andra patientgrupper med andra skademekanismer, säger han.

Synrehabilitering som en behandlingsmetod

Ett av Tonys mål är att etablera synrehabilitering som en självklar behandlingsmetod inom sjukvården. Idag fokuserar man fortfarande på läkemedelsbehandling och sjukskrivning när man skadat hjärnan, men han menar att träning av synsystemet borde jämställas med rehabilitering efter exempelvis knäskador.  

– Du kan inte ligga och vänta på att du ska bli frisk. Så mycket vet vi om hjärnan. Vi tror att man kan hjälpa många fler människor att återgå i funktion efter en hjärnskada. Det skulle exempelvis möjliggöra en snabbare återgång i skola och arbete och samtidigt innebära en stor besparing, eftersom samhällskostnaden för hjärnskador är enorm.

 En annan central fråga är att hitta balansen mellan kost, sömn och motion, tillsammans med rätt rehabilitering och vid behov även läkemedelsbehandling. Enbart synträning räcker inte, enligt Tony.

– Det är viktigt att patienter med hjärnskador får rätt hjälp, vilket ofta förutsätter en tvärprofessionell samverkan mellan olika vårdgivare. Tyvärr ser inte sjukvården ut så idag. Som patient behöver man ofta förflytta sig mellan olika vårdgivare för att få denna helhet, berättar han.

Forskning inom synrehabilitering – utmaningar 

Tony betonar att hjärnan är mer formbar än många är medvetna om.

– Många tror att hjärnan i vuxen ålder inte kan tränas, men det stämmer inte. Vi kan träna en 70-åring så att synförmågan förbättras. Även strokepatienter visar att hjärnan är mottaglig för synträning, förklarar han.

Denna förlegade syn på hjärnans oförmåga skapar flera utmaningar, menar Tony. Det gäller både i dialogen med sjukvården, när synrehabilitering ska förklaras som metod, och i arbetet med att hitta finansiering för den forskning som krävs för att utvärdera behandlingsmetoderna. Synrehabilitering uppfattas inte heller som lika attraktivt som till exempel stamcellsbehandlingar eller framtagning av nya läkemedel, enligt Tony.

– En annan stor utmaning är metodologisk: mycket av det patienterna beskriver för oss är subjektivt, till exempel ljuskänslighet eller rörelsekänslighet. Att utveckla sätt att mäta dessa upplevelser objektivt är en nyckelfråga för forskningen, menar Tony.

S:t Eriks Ögonsjukhus förenar forskning med klinik

Tony beskriver S:t Eriks Ögonsjukhus som en unik forskningsmiljö där närheten till patienter, studenter och forskarkollegor vid KI är avgörande.

– Jag känner en stor glädje över mitt jobb. Att i denna kliniska miljö kunna möta patienter och samtidigt arbeta med forskning, akademisk utveckling och innovation är fantastiskt, berättar han.

Han betonar också vikten av att utgå från patienternas och sjukvårdens behov för att identifiera relevanta forskningsfrågor. S:t Eriks Ögonsjukhus underlättar detta då sjukhuset förenar forskning och klinik.

Ögonen som fönster till hjärnans hälsa 

Ett annat forskningsområde som forskargrupp Pansell arbetar med är tidig upptäckt av neurodegenerativa sjukdomar via ögonrörelsemätningar, där upptäckten kan ske tidigare än vad som idag är möjligt.

Ögonrörelser kontrolleras av olika delar av hjärnan. När ett område i hjärnan drabbas av en sjukdom påverkas ögonrörelserna på ett specifikt sätt. Målet är att ögonrörelsemätningar ska kunna användas för att identifiera bland annat sjukdomar som Parkinsons sjukdom, innan de klassiska motoriska symtomen såsom skakningar uppträder.

– Om vi kan upptäcka sjukdomen tidigare finns möjligheten till tidigare behandling. Dessutom vet vi att livskvaliteten förbättras för dessa patienter, genom att få tidigare svar om varför man har symptom. Liknande forskning gör vi även på patienter med Alzheimers sjukdom, säger han.

"Vi vågar drömma stort om framtiden"

Tony ser ljust på framtiden för forskningen. Han menar att nya metoder för analys av data med machine learning och artificiell intelligens (AI) öppnar nya möjligheter. Det i kombination med den tekniska utvecklingen inom mätning av ögonrörelser och starka forskningssamarbeten skapar stora möjligheter framåt.

– Vi befinner oss helt rätt forskningsmässigt, känner jag. Om tio år har vi kommit mycket längre i de här forskningsspåren. Det är därför det är så kul att åka till jobbet på morgonen, vi vågar drömma stort om framtiden, säger Tony.

  

Författare: Susanne Kunda

   

Läs mer om forskargruppen och övriga medlemmar.(Extern länk)