Andrew Nolan – forskar om ögonrörelser och neurologiska sjukdomar

Hans forskningsprojekt handlar om att använda ögonrörelsemätningar (eye tracking) för att bedöma behandlingseffekter, och upptäcka avvikelser hos patienter med multipel skleros (MS).

Andrew är född utanför Boston i USA och flyttade till Sverige som 13-åring. Han utbildade sig till läkare vid universitetet i Köpenhamn och påbörjade därefter sin allmäntjänstgöring, följt av specialisttjänstgöring inom ögon, först i Norrbotten och senare i Östersund. Hösten 2025 inledde han sin doktorandutbildning vid KI.

Intresset för ögat blev en väg in i forskningen

Under sin tid på universitetet fascinerades Andrew av den kunskap som växte fram genom forskning, men det var först under specialistutbildningen som han insåg att han själv ville bidra som forskare.

– Steg för steg växte drivkraften att förstå mekanismer bakom sjukdomar och förbättra diagnostiken för patienterna. Jag tänker också att i kliniken hjälper jag en patient i taget, men genom forskning kan jag bidra till att hjälpa många fler, förklarar Andrew.

Han beskriver hur ögat ofta kan avslöja sjukdomar som egentligen börjar någon annanstans i kroppen. Avvikelser i ögonrörelser kan till exempel vara de första tecknen på neurologiska eller systemiska sjukdomar.

– Det gör ögonområdet unikt, både ur ett kliniskt och vetenskapligt perspektiv, säger han.

Forskning i gränslandet mellan medicin och teknik

Sedan 2025 forskar Andrew om hur ögonrörelsemätning kan användas kliniskt för tidig upptäckt och uppföljning av neurologiska sjukdomar som MS. Tidig diagnos betyder att behandlingen kan sättas in tidigare, och justeras om den inte fungerar.

– Genom att mäta ögonrörelser objektivt kan vi upptäcka avvikelser som varken syns med blotta ögat eller magnetkameran, berättar han.

Trots att han befinner sig i början av sin forskarbana har Andrew redan varit med och etablerat ett projekt vid S:t Eriks Ögonsjukhus där ögonrörelsemätningar används för att utvärdera neurologiska sjukdomar. Han har också deltagit i den kliniska implementeringen, ett arbete som han tror kommer att driva neurooftalmologin framåt.

– Det finns en stor potential att utveckla objektiva och lättillgängliga mätmetoder för både diagnostik och uppföljning, förklarar Andrew.

Utforskar nya behandlingsmöjligheter för neurologiska sjukdomar

Ett annat kommande projekt handlar om att testa en ny behandlingsmetod som stimulerar hjärnans plasticitet, det vill säga förmågan att skapa nya kopplingar mellan hjärnceller. Behandlingen görs genom elektrisk stimulering och kallas för Galvanic vestibular stimulation (GVS).

– Denna typ av stimulering har redan visat sig vara effektiv på att reducera symtom på stroke och hjärnskakning, men de befintliga studierna är både få och små vad gäller antalet deltagare. Om vi kan visa att det även fungerar på MS kan det öppna helt nya behandlingsmöjligheter för neurologiska sjukdomar, säger han.

Mötet med patienter är största drivkraften 

Kontakten med patienterna är det som motiverar Andrew mest. Samtidigt lockas han av den diagnostiska utmaningen: att pussla ihop symtom, kliniska fynd och bilddiagnostik till en helhetsförståelse. Forskningen blir för honom en naturlig förlängning av detta arbete.

– Att kunna förbättra livskvaliteten för en person, ofta genom små men avgörande insatser, är väldigt meningsfullt, berättar han.

Viljan finns men tiden räcker inte till

Andrew beskriver hur det ofta saknas tillräckligt med avsatt tid för forskning inom vården, och att finansiering av forskningsprojekt är helt beroende av att forskare söker anslag, vilket är väldigt tidskrävande.

– Motivation och vilja finns alltid, men tiden är begränsad. Det gäller att hitta en balans mellan patientarbetet, forskningen och ett hållbart privatliv, förklarar Andrew.

Han tillbringar större delen av tiden i kliniken, men målet är att stegvis ägna mer tid åt forskning i takt med att projekten utvecklas.

–  Jag ser fram emot att växla mellan den direkta patientkontakten och forskningsarbetet i labbet, där nya idéer och lösningar kan växa fram, säger han.

S:t Eriks Ögonsjukhus – en motor för utveckling inom ögonhälsa

För Andrew är S:t Eriks Ögonsjukhus en unik miljö. Här finns landets största samling av ögonspecialister, en stark forskningskultur och en tydlig vilja att driva utvecklingen framåt.

– Att vårdpersonal och forskare sitter i samma hus gör det enkelt att samarbeta och snabbt omsätta idéer i praktiken, berättar han.

 När det gäller neurooftalmologi är närheten till Marianne Bernadotte Centrum vid KI särskilt värdefull, eftersom centret bedriver spetsforskning inom ögonrörelser.

– Tack vare den stora patientvolymen på våra specialistområden kan vi snabbt utveckla och effektivisera diagnostik och behandling, säger Andrew.

Artificiell intelligens (AI) inom ögonsjukvården

Andrew tycker att det är särskilt spännande att arbeta med medicinsk teknik, där utvecklingen går oerhört snabbt. En naturlig fortsättning framåt för honom är att använda AI för att analysera de enorma datamängderna från ögonrörelsemätningar.

– Jag ser en stor potential i att kombinera klinisk expertis med avancerad analys via AI för att hitta mönster i ögonrörelsedata som vi människor annars inte skulle upptäcka, och på så sätt ta ännu ett steg mot mer precis och individanpassad vård, säger han.

Andrew blickar framåt

Under de kommande åren vill Andrew etablera en forskningslinje som förbättrar vården för patienter med neurooftalmologiska sjukdomar.

– Mitt mål är att resultaten inte bara ska publiceras utan också användas i praktiken, så att fler patienter får rätt diagnos och behandling i tid, berättar han.

På längre sikt vill Andrew bidra till banbrytande områden, som forskning kring möjligheten att återställa syn hos personer med synnervsskador, ett område där stora framsteg väntas i framtiden.

  

Författare: Susanne Kunda

   

Läs mer om forskargruppen och övriga medlemmar.(Extern länk)