Filippo Locri – forskar inom regenerativ oftalmologi

Filippo växte upp i Italien och inledde sin akademiska bana vid Pisa universitet, där han tog en kandidatexamen i bioteknik följt av en master i biomedicin. Under studietiden växte hans intresse för hjärnan och de sensoriska systemen, och han disputerade senare vid Siena universitet i Italien inom retinala neovaskulära sjukdomar.

Nyfikenheten ledde till en karriär inom ögonforskning

Från början var det inte självklart för Filippo att han skulle bli forskare.

– Jag är väldigt nyfiken och har svårt för rutiner. Jag trivs i en dynamisk miljö där hjärnan ständigt utmanas, och forskning erbjuder just det, säger Filippo.

Han disputerade inom retinala neovaskulära sjukdomar, som innebär onormal tillväxt av nya blodkärl i ögat. Dessa kan läcka och skada omgivande vävnad. Åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är ett exempel på en sådan sjukdom. I sitt projekt undersökte han små peptider som modifierades för att vara stabila i blodet, som kan minska skadan vid kärlnybildning.

Efter disputationen flyttade Filippo till Sverige. Inledningsvis fortsatte han att utveckla nya sätt att behandla kärlnybildning, men snart insåg att dessa terapier bara bromsar sjukdomsförloppet.

– Vi har bara behandlingar som saktar ner utvecklingen, men redan förlorad syn går inte att få tillbaka. Jag började i stället titta på om transplantation av fotoreceptorer skulle kunna återställa synförmågan, berättar Filippo.

Utmanar sjukdomar som stjäl synen

Filippo är en del av det internationella forskarsamhället inom regenerativ oftalmologi, som innebär reparation eller ersättning av skadade ögonvävnader. Hans forskning handlar om att utveckla fotoreceptortransplantation som behandling för bland annat retinitis pigmentosa, en grupp genetiskt betingade sjukdomar som orsakar blindhet. Han forskar också inom AMD. Vid våt AMD, som är en svårare form av AMD, kan symtomen delvis kontrolleras med anti-VEGF-injektioner. Dessa måste dock ges ofta och återställer inte förlorad synfunktion.

– Retinan, eller näthinnan, är både komplex och vackert organiserad. Förmågan hos fotoreceptorer att omvandla ljus till nervsignaler är ett av de mest eleganta systemen vi har. Det gör forskningen extra meningsfull, inte minst eftersom sjukdomarna drabbar miljontals människor, säger han.

Det som driver Filippo är att föra forskningsresultaten hela vägen till patienterna.

– Att tänka på att vårt arbete kan bidra till att människor återfår synen är en stark motivation. Möjligheten att göra det tillsammans med ett team som delar samma vision är väldigt givande, förklarar han.

Utmaningar vid återställning av förlorad syn

Filippo arbetar med ett projekt som startade 2025 och som syftar till att optimera integrationen av transplanterade fotoreceptorer för att återställa förlorad syn. Forskargruppen kombinerar molekylära strategier för att underlätta synapsbildning och stödja cellerna vid en transplantation.

Det finns fortfarande många utmaningar. De transplanterade cellerna måste inte bara överleva utan också integreras funktionellt i näthinnan. Immunologisk avstötning, inflammation och näthinnans ombyggnad efter degeneration är stora hinder enligt Filippo.

S:t Eriks Ögonsjukhus – innovation för varje ögonblick

S:t Eriks Ögonsjukhus är inte bara landets ledande center för ögonvård, utan också en drivande kraft inom banbrytande forskning.

– Här möts klinisk verksamhet och laboratorium i ett nära samspel som driver utvecklingen framåt, säger han.

Det täta samarbetet mellan forskare och vårdpersonal skapar en unik miljö där grundforskning snabbt kan omsättas i patientnytta. Med starkt institutionellt stöd, tillgång till avancerad teknik och en kultur präglad av tvärvetenskapligt samarbete är sjukhuset en mycket inspirerande miljö för translationell forskning inom ögonområdet.

– Att få arbeta med stamcellsbaserade terapier i en miljö där forskare och kliniker samarbetar så tätt är en fantastisk möjlighet, berättar Filippo.

Han hoppas kunna bota blindhet före 2035

På längre sikt vill Filippo bidra till att föra fotoreceptortransplantation hela vägen till kliniska prövningar. Hans mål är att se de första patienterna återfå delar av sin syn innan år 2035. Han vill också utveckla strategier för att producera tillräckligt många celler för transplantation och förstå hur näthinnans miljö kan anpassas för långsiktig funktion.

– Tanken är inte bara att transplantera celler, utan också aktivt styra deras kopplingar i retinan med hjälp av intelligenta biomaterial och stimuleringsmetoder. Det handlar också om att förstå hur näthinnans miljö kan anpassas för att främja långsiktig synfunktion, förklarar han.

Med fria händer skulle Filippo initiera ett tvärvetenskapligt projekt som kombinerar fotoreceptortransplantation med bioteknik, optogenetik och avancerad avbildning. Han berättar också om patienthärledda iPSCs, som är inducerade stamceller tagna från patienten i stället för ett embryo. Det ser han som en framtida möjlighet för individanpassade behandlingar, även om genetiska risker fortfarande utgör en begränsning.

– Om vi tar celler från samma patient kan det minska risken för immunologisk avstötning vid transplantation, men de kan fortfarande bära på den underliggande genetiska orsaken till sjukdomen. Det finns fortfarande mycket kvar att upptäcka, säger Filippo.

  

Författare: Susanne Kunda

   

Läs mer om forskargruppen och övriga medlemmar.(Extern länk)