Tony Pansell var den första optikern i Sverige som doktorerade. I avhandlingen beskriver han detaljerat hur ögonen rör sig vid huvudrörelser.
Egentligen var han inställd på att ta över föräldrarnas optikeraffär i Eksjö men när han skrev sin C-uppsats tänkte han om.
– Det var som att öppna dörren till en helt ny värld. Jag insåg att det var detta jag skulle syssla med. Jag ville inte åka hem och sätta mig i butik. När jag fick frågan om jag ville doktorera blev jag otroligt glad. Det fanns inte i min värld, säger Tony Pansell, docent och lektor vid Karolinska Institutet och optiker vid S:t Eriks ögonsjukhus.
Tony Pansells huvudspår i forskningen i dag handlar om ögonmotorik och hur synsinnet och balanssinnet samverkar.
I den forskningen söker han bland annat svar på frågor som handlar om yrsel, dubbelseende och suddigt seende.
– Under de senaste åren har vi fokuserat forskningen mot patienter som drabbats av traumatiska hjärnskador.
Dessa patienter upplever ofta att synen har förändrats och man orkar inte längre läsa, upplever att världen är ostabil och man kan inte gå till affären.
– Genom att studera ögonrörelser och mäta synfunktion försöker vi förstå vad som händer i hjärnan vid ett trauma mot huvudet och om det går att behandla dessa synförändringar.
För tillfället leder han forskningsstudier på bland annat ishockeyspelare och utförsåkare för att kunna kontrollera vad som händer med synfunktionen efter en hjärnskakning.
– Dessa idrottsutövare har vi undersökt innan skadan och då blir det enklare att avgöra vilka synfunktioner som påverkas efter skada, säger Tony Pansell.
Forskning nära patienten
Tony Pansell arbetar också som optiker vid S:t Eriks Ögonsjukhus. Han ingår i det team som utreder ögonrörelser och synfunktion vid olika typer av hjärnskador och sjukdomar i hjärnan.
– I mötet med patienter får jag ofta nya uppslag och idéer till forskning. När jag stöter på något som jag inte har sett eller läst om förut, då vill jag veta mer.
När det gäller barn med medfödda hjärnskador har Tony Pansell och hans kollegor funnit att barn som har diagnosen Cerebral Pares (CP) har problem med att ställa in skärpan (ackommodera) på nära håll. Det tar väldigt lång tid och de har också svårt att behålla skärpan.
– Bland de barn som har CP är detta synfel underdiagnostiserat. Man mäter ofta inte synskärpan på nära håll utan antar att barnen kan ackommodera eftersom de är barn. Inga av de barn som vi testade hade blivit erbjudna läsglasögon, trots att de såg betydligt bättre när de fick testa läsglasögon. Vår idé är att det är jätteviktigt att hjälpa dessa barn snabbt eftersom förmågan att se skarpt på nära avstånd är viktigt för utvecklingen.
Kul att utveckla nya metoder
Tony Pansell vill hela tiden bli en bättre vetenskapsman.
– Vetenskap är ju inget man föds med, det lär man sig.
Det handlar om att få kännedom om sitt ämnesområde, kunna designa bra experiment, finna bra samarbeten, ha rätt frågeställning och hypoteser som man kan testa statistiskt, kunna tolka data och skriva så att andra förstår.
– En stor del av min tid går i dag till att leda en forskargrupp, handleda studenter, doktorander och hjälpa kollegor i deras studier. Det är mycket stimulerande att få vara del i andras arbete. Vi har utvecklat flera nya metoder på laboratoriet både för att stimulera synsinnet och balansorganet.
– Det är som är att gå på mark som ingen tidigare gått på. Det är fantastiskt att få vara med och producera ny kunskap!
Text: Lisa Thorsén, som gjorde intervjun år 2012