2000 färre ögoninjektioner på ett år med nya läkemedel

Intravitreala injektioner, läkemedel som ges direkt i ögat, är idag den vanligaste ögonbehandlingen i Sverige. Behandlingen ges för att bromsa sjukdomsförloppet vid näthinnesjukdomar som våt makuladegeneration (AMD), diabetes och blodpropp i ögat.

På injektionsmottagning vid S:t Eriks Ögonsjukhus är patienttrycket högt. Varje dag får omkring 150 patienter en injektion, och under förra året genomfördes cirka 35 000 behandlingar. Under flera år har antalet injektioner ökat med mellan fem och tio procent per år, men det senaste året har utvecklingen för första gången vänt nedåt.

– Det är mycket positivt att antalet behandlingar minskar. Patienter berättar att de känner sig lättade över att läkemedlet verkar längre och att de inte behöver resa till sjukhuset lika ofta, säger David Epstein, överläkare vid S:t Eriks Ögonsjukhus samt docent vid Karolinska Institutet.

Längre tid mellan behandlingarna

De läkemedel som bidragit till minskningen innehåller substanserna aflibercept och faricimab. Aflibercept har använts länge men ges nu i en högre dos. Läkemedlen är så kallade tillväxthämmare som motverkar nybildning av sjuka blodkärl, stabiliserar blodkärlens väggar i näthinnan och minskar svullnaden i gula fläcken. 

Behandlingen är effektiv men kräver vanligtvis täta kontroller och återkommande injektioner under lång tid, ibland hela livet. Med de nya läkemedlen kan tiden mellan behandlingarna förlängas.  

– Jag möter patienter som tidigare kom hit på återbesök var fjärde vecka och som nu kan komma hit var sjätte eller sjunde vecka. Det underlättar mycket i deras vardag. Att vi kan uppnå lika goda behandlingsresultat med färre behandlingstillfällen är en stor vinst, både för patienterna och deras anhöriga, säger David Epstein.

I genomsnitt har antalet injektioner och återbesök minskat med 150–250 per månad, motsvarande omkring 2000 färre behandlingar på ett år. För den enskilda patienten innebär det i genomsnitt en injektion mindre per år. 

– Längre intervall mellan behandlingarna är inte bara positivt för de patienter som direkt berörs. Det ger oss också bättre förutsättningar att korta väntetiderna och förbättra tillgängligheten, även för patienter utan akuta besvär, säger David Epstein