Ulrika Birkeldh – forskar om hjärnsynskador

Hon kombinerar kliniskt arbete på den elektrofysiologiska mottagningen med forskning om ögats och synens funktion vid olika sjukdomar. Ulrika har en magisterexamen och en medicine doktorsexamen.

Från en vilsen student till optiker och forskare

Att Ulrika skulle bli optiker var långt ifrån självklart. Hon hade varken glasögon som barn eller någon annan naturlig koppling till yrket. Efter gymnasiet började hon på biomedicinprogrammet vid KI men kände sig inte helt hemma.

– Jag var en ganska vilsen student och kände att jag inte gått rätt väg efter studenten. Men efter att ha pratat med representanter för optikerprogrammet på SACO-mässan fick jag en bra känsla och valde att söka optikerprogrammet på KI. Från första dagen på optikerutbildningen kändes det rätt, berättar hon.

Forskningen lockade tidigt. Under magisterutbildningen i klinisk optometri växte intresset ytterligare, och med stöd från en lärare tog Ulrika mod till sig att kontakta Rune Brautaset på KI om möjligheten att bli doktorand.

– Intresset för forskning har funnits med mig sedan gymnasiet, och under magisterutbildningen kände jag verkligen att jag ville fortsätta, säger Ulrika.

När ögat speglar det som sker i hjärnan

Ulrika är knuten till Tony Pansells forskargrupp vid Marianne Bernadotte Centrum, där en tvärprofessionell grupp studerar ögats och synens funktion vid olika sjukdomar. Hon berättar om ett större projekt kring Parkinsons sjukdom, där målet är att hitta ett objektivt och icke-invasivt sätt att mäta sjukdomsstadium, något som saknas idag. Här använd OCT (optical coherence tomography), en teknik som gör det möjligt att se inuti ögats olika cellager och nerver helt utan att vidröra ögat.

Tanken med att följa sjukdomsprogressionen med OCT från tidig diagnos är att det kan spegla den generella neurodegeneration som sker i hjärnan. Neurodegeneration innebär att vissa hjärnceller dör, vilket bland annat sker vid Parkinsons sjukdom.

– Vi vill undersöka patienter i ett tidigt skede för att få grunddata innan sjukdomen utvecklas. Målet är att följa förändringar i struktur och funktion över tid, kunna särskilja patienter med Parkinson från friska kontroller och förutsäga sjukdomsprogressionen, förklarar hon.

Tidigare deltog Ulrika i en omfattande studie om multipel skleros (MS), där OCT-tekniken användes i stor omfattning.

– Vi kunde visa att patienter med MS har en strukturell påverkan på näthinnan, oavsett typ av MS. Denna påverkan hänger också ihop med både fysiska och kognitiva skattningsskalor, vilket gör OCT till ett värdefullt verktyg även inom neurologisk forskning, säger hon.

S:t Eriks Ögonsjukhus – ett starkt varumärke bland allmänheten

När S:t Eriks Ögonsjukhus flyttade in granne med Nya Karolinska Solna öppnades nya möjligheter till samarbeten. Rent geografiskt var det ett stort lyft tycker Ulrika, och närheten till Akademiskt Specialistcentrum underlättar samarbete med andra forskargrupper.

– Inne på S:t Eriks Ögonsjukhus finns dessutom en enorm kunskap och en bredd inom ögonforskning, vilket är väldigt inspirerande, säger Ulrika.

Hon reflekterar även över hur sjukhuset uppfattas externt.

– Mitt intryck är att S:t Eriks Ögonsjukhus har ett starkt varumärke bland allmänheten. Det gäller att värna om det och visa att vi är i framkant inom ögonhälsa, berättar hon.

Kombinationen av forskning och klinik– utmaningar

Att forska parallellt med kliniskt arbete är både stimulerande och krävande.

– Som optiker vid den elektrofysiologiska mottagningen får jag arbeta med högspecialiserade undersökningar som få andra behärskar. Jag får också en nära kontakt med patienterna vilket är väldigt givande, säger Ulrika.

Samtidigt är forskarrollen fylld av utmaningar enligt Ulrika. Det är ofta svårt att avsätta tid för forskning när vårdarbetet behöver prioriteras. Dessutom måste man vara skicklig på att söka pengar till sin forskning.

– Att skriva anslagsansökningar är tidskrävande men avgörande. Utöver det behöver man vara synlig, åka på kongresser och knyta nya kontakter, förklarar hon.

Blicken mot framtiden

Om fem till tio år hoppas Ulrika att resultaten från Parkinsonprojektet ska kunna användas kliniskt.

– Jag vill hitta objektiva markörer som är enkla och icke-invasiva, till exempel ögonrörelsemätningar och parametrar från optisk koherenstomografi (OCT). Det skulle ge oss bättre verktyg för att följa sjukdomsförloppet, säger hon.

Även om Parkinsonforskningen tar mycket av hennes tid, har hon fler idéer.

– Inom elektrofysiologin möter vi många spännande patientfall. Jag tror att vi skulle kunna starta gemensamma projekt som vi skulle kunna utveckla vidare när det finns mer tid och resurser, berättar Ulrika.

  

Författare: Susanne Kunda

   

Läs mer om forskargruppen och övriga medlemmar.(Extern länk)