Gå direkt till textinnehållet

Fortsatta besöksbegränsningar på S:t Erik Ögonsjukhus

Start > Nyheter > Kortare väg till nya behandlingar målet med S:t Eriks nya forskningsmiljö

Kortare väg till nya behandlingar målet med S:t Eriks nya forskningsmiljö

5 augusti 2021

Forskningslokalerna i nya S:t Eriks Ögonsjukhus har nu tagits i fullt bruk av forskare vid S:t Erik/Karolinska Institutet. Miljön ska ge optimala förutsättningar för att på ett snabbare och effektivare sätt kunna omsätta forskningsresultat från grundforskning till den kliniska verkligheten för patienterna. 

_JES0105_fullbredd-undersida-750x448

Både forskare och kliniker har varit med och utformat S:t Eriks nya forskningsmiljö på 1 500 kvadratmeter.

I september år 2021 har det gått ett år sedan nya S:t Eriks Ögonsjukhus öppnade i Hagastaden, Solna. Byggnaden ligger i nära anslutning till Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet (KI). Förutom lokaler för ögonsjukvård hyr S:t Erik även en yta om cirka 1 500 kvadratmeter ämnad för forskning, innovation och utveckling. Här finns också S:t Eriks vävnadsinrättning och histopatologiska laboratorium. 

Ögonforskningen bedrivs i samarbete med Karolinska Institutet/institutionen för klinisk neurovetenskap, men även med industrin. Framför allt är det experimentell, preklinisk och klinisk forskning inom bland annat näthinnesjukdomar, glaukom och ögoncancer som utförs här. I en närliggande byggnad har forskarna även tillgång till en djuranläggning. 

Forskare i ett laboratorium.
Lokaler för experimentell, preklinisk och klinisk ögonforskning. Här forskarassistent Pete Williams, längst till vänster, med sin forskargrupp som forskar om glaukom. Foto: Jens Sølvberg

Medel från regionen, KI och donationer

De nya forskningslokalerna har byggts upp genom FoUU-medel från Region Stockholm och KI. Laboratorierna är utrustade med hjälp av filantropiska donationer.

En ljushårig man med svart kavaj.
Patrik Malmunger. Foto: Eva Tov
– Forskningsmiljön ska möta många olika behov. Det är viktigt att vi kan bedriva grundforskning, klinisk forskning och utvecklings- och samarbetsprojekt med KI och industrin i samma lokaler. Vi har idag välutrustade laboratorier, kontorslokaler och annan forskningsinfrastruktur. Här finns även mötesplatser där sjukvård, akademi och näringsliv kan samverka, säger Patrik Malmunger, chef för externa relationer på S:t Eriks Ögonsjukhus.

I en av lokalerna på forskningsplanet har läkemedelsbolaget Novartis inrättat ett gånglaboratorium. Det är en del i en klinisk prövning som Novartis driver i samarbete med S:t Erik/KI som ska utvärdera om ett genterapiläkemedel kan förbättra synfunktionen hos personer som har den genetiskt nedärvda ögonsjukdomen retinitis pigmentosa. 

Forskare i ett laboratorium.
Forskningsmiljön ökar möjligheten för samverkan mellan heltidsforskare och kliniska forskare. Foto: Jens Sølvberg

Bygger en forskningskultur

Enligt Stefan Seregard, FoUU-ansvarig på S:t Eriks Ögonsjukhus och professor vid Karolinska Institutet, är grundtanken med forskningsmiljön mycket större än bara själva lokalerna.

Man i kostym.
Stefan Seregard. Jens Sølvberg
– S:t Erik är en universitetssjukvårdsenhet, där vi har ansvar för att integrera sjukvård, forskning och utbildning i samverkan med KI, det är jätteviktigt. Om du skapar en sådan här miljö med heltidsforskare och sedan slussar in kliniska forskare i forskningsprojekten, kan forskningsintresset öka för många. Vår långtidsplan är att stimulera den kulturen, vilket tar många år att bygga upp. Men det här är en fantastisk början, säger Stefan Seregard.

Både forskare och kliniker har varit med och utformat den nya forskningsmiljön. 

– Miljön ska ge optimala förutsättningar för att ta forskningsresultat från labbänk till patient på snabbast och mest effektiva sätt, säger Patrik Malmunger.

Forskare i ett laboratorium.
Forskningslokalerna ska hålla över tid och kunna anpassas till förändrade regler. Foto: Jens Sølvberg

Komplicerad uppgift att utforma forskningslokaler

En av forskarna som har varit involverad i att planera de nya forskningslokalerna från första arkitektskissen är Helder André. Tillsammans med adjungerad professor Anders Kvanta är han forskargruppsledare för retinagruppen vid Karolinska Institutet, samt ansvarig för laboratoriet för molekylär- och cellforskning (MCR) vid S:t Eriks Ögonsjukhus.

Gruppen forskar om molekylära och cellulära aspekter av degenerativa sjukdomar och kärlsjukdomar i näthinnan, med målet att hitta nya förbättrade behandlingar.

En man med skjorta och skägg
Helder André. Foto: Jens Sølvberg
– Det var en utmanande uppgift. Utformningen av den nya forskningsflygeln handlade inte bara om den arkitektoniska utformningen och organisationen av rummen, utan också om att säkerställa de funktionella aspekterna inklusive ventilation, VVS och el och ta hänsyn till arbetsmiljöregler, säger Helder André.

Han anser att det viktigaste när man designar ett laboratorium är att fokusera på funktion, möjliggöra korrekta arbetsflöden och säkerställa säkerheten. 

– Viktigt är också hållbarhet och mångsidighet, särskilt när man inrättar en ny anläggning som ska hålla över tid och kunna anpassas till förändrade regler och riktlinjer, säger Helder André.

MCR består av tre huvudlaboratorier, där vart och ett har ett kombinerat så kallat vått område där experiment utförs och ett torrt område för instrument. Där finns också annexlaboratorier, såsom ett särskilt laboratorium för cell- och vävnadsexperiment och ett mörkt rum för vissa ljuskänsliga mikroskopiexperiment.

– Vår nya forskningsmiljö är nu fullt fungerande. Två av de tre laboratorierna är upptagna och vi välkomnar fler grundforskare och prekliniska forskare, säger Helder André.

Han ser stora fördelar med S:t Eriks nya placering i Hagastaden då den underlättar samarbeten med andra forskare på KI och samverkanspartners, samt ger nära tillgång till core-faciliteter. 

Forskare i ett laboratorium.
S:t Eriks nya placering i Hagastaden underlättar samarbeten med andra forskare på KI, Karolinska och andra samverkanspartners. Foto: Jens Sølvberg

Lokaler som matchar forskningens kvalitet

Nu när det har gått snart ett år efter inflyttning, anser Patrik Malmunger att forskningsmiljön på många sätt blivit bättre än förväntat.

– Vi ser det i hur forskarna arbetar, hur man delar kunskap och utrustning. Pandemin har naturligtvis satt käppar i hjulet, vi har inte kunnat ha externa forskarutbyten eller seminarier som det var tänkt. Trots det tycker jag att det har blivit väldigt bra. Framtiden handlar om att vi vill bedriva bästa möjliga forskning med framgångsrika och långsiktiga projekt, vilket vi tror vi har goda möjligheter till när vi nu har fått lokaler som matchar forskningens höga kvalitet, säger Patrik Malmunger.

I samma byggnad som S:t Erik bedriver även KI optikerutbildning och ögonavsnittet i läkarutbildningen. Även Marianne Bernadotte Centrum för barnoftalmologi och dyslexi finns här. Tanken är att samverkan mellan sjukhuset och KI ska fungera så sömlöst som möjligt, både vad gäller forskning och utbildning.

– Sjukhuset kunde inte ha byggts på en bättre plats än här, nära KI och Karolinska. Och när pandemin släpper kan vi interagera och träffas mer även vid fysiska möten både med dem och det privata näringslivet. Men vi tar även med oss våra nya digitala vanor in i framtiden, säger Stefan Seregard.

Text: Helena Mayer

Uppdaterad
13 augusti 2021