Gå direkt till textinnehållet
Start > Nyheter > Hallå där, Gustav Stålhammar, ny forskargruppsledare inom ögononkologi

Hallå där, Gustav Stålhammar, ny forskargruppsledare inom ögononkologi

11 mars 2021

Vid nyår blev specialistläkare och docent Gustav Stålhammar ny forskargruppsledare för gruppen som forskar inom ögononkologi och ögonpatologi vid S:t Eriks Ögonsjukhus och institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Ledarskapet för gruppen, som kallas Stålhammar/Seregard, delar han med professor Stefan Seregard.

En man i glasögon och sjukhusuniform.

Gustav Stålhammar.

Vad forskar gruppen om?

– Vi forskar om olika sorters ögoncancer. Den vanligaste elakartade tumören hos vuxna är malignt melanom, och hos barn retinoblastom, säger Gustav Stålhammar.

Vilket är målet?

– Att fördjupa våra kunskaper om dessa aggressiva sjukdomar, förfina vår diagnostik och förbättra patienternas överlevnad.

Varför är det viktigt att forska om detta?

– En ganska stor andel av patienter med malignt melanom i ögat, så kallat uvealt melanom, utvecklar dottertumörer och avlider av sin sjukdom. Uvealt melanom är dessutom i stort sett den enda tumörsjukdom som vi inte lyckats förbättra överlevnaden i de senaste femtio åren. Behovet av framsteg är enormt – och vi har möjlighet att bidra med just dessa framsteg.

Vilka projekt pågår?

– Vi har flera spännande projekt pågående. Till exempel utvecklar vi tester som med hög precision kan förutsäga om den enskilde patienten kommer utveckla dottertumörer eller inte. Dessutom planerar vi en stor klinisk studie för att pröva om vi kan förebygga utvecklingen av dottertumörer av uvealt melanom. Om vi lyckas skulle det kunna rädda många liv!

Vilka ambitioner har du som forskargruppsledare?

– Att leda och stötta våra forskare, att ge dem eget utrymme att växa och utvecklas med sina idéer, samt att skapa arbetsro för vårt viktiga arbete.

Vilka utmaningar finns?

– Det är många forskare som konkurrerar om samma lilla kaka av ekonomiska anslag. Forskning är dessutom belagt med många regulatoriska hinder som forskaren måste ta sig över. Att driva sådana här projekt samtidigt som man jobbar som läkare innebär dessutom ett ständigt pussel för att få tiden att räcka till. Det handlar om att skapa en trevlig och motiverande miljö så att våra forskare orkar streta på. Då kan vi till slut göra verklig skillnad för våra patienter.

Uppdaterad
11 mars 2021