Gå direkt till textinnehållet

Strålbehandling med strålplatta

Den vanligaste behandlingen vid ögonmelanom är strålning, som ibland kompletteras med laserbehandling.

Syftet med strålbehandlingen är att tumören ska skrumpna. För att kunna stråla fäster vi en platta i ögat. Det gör vi under en operation då patienten är nedsövd. På plattans insida finns ett radioaktivt ämne (rutenium 106 eller jod 125). Patienten bär sedan strålplattan under några dagar eller någon vecka.

Tiden som patienten har strålplattan varierar beroende på tumörens tjocklek och strålplattans aktivitet för att en viss bestämd stråldos ska kunna nå hela tumören. Strålplattan tar vi sedan bort vid en ny operation, som också utförs när patienten är under narkos.

Biverkningar under behandlingen

Vid behandlingen strålar vi endast själva tumören och en mindre del av den omgivande näthinnan. Ögat kan bli rött, irriterat och synen kan försämras. Det kan även skava under behandlingstiden och några veckor därefter, men det värker sällan. Andra biverkningar är mycket ovanliga. Ibland kan patienten få dubbelseende, men det är oftast övergående.

Efter strålbehandling

Efter operationen behandlar vi patienten med två olika sorters ögondroppar. Dropparna ska användas under två till fyra veckors tid efter det att strålplattan har tagits bort. Det är patienten själv eller en anhörig som sköter droppbehandlingen.

I vissa fall kan det bli nödvändigt att komplettera strålbehandlingen med laserbehandling. Denna behandling gör vi antingen i samband med operationen eller senare.

Kontroller efter strålbehandling

Patienter som har behandlats med strålplatta får komma på kontroll efter en månad och därefter ungefär tre, sex och tolv månader efter operationen. Oftast tar det upp till sex månader innan vi märker någon effekt av strålbehandlingen.

Om behandlingen har varit framgångsrik går patienten på kontroll årligen livet ut, de första åren på S:t Eriks Ögonsjukhus. Vid dessa kontroller undersöker en sjuksköterska synen och vidgar pupillen med hjälp av ögondroppar. Därefter undersöker en läkare ögat. Vid vissa tillfällen gör vi ett ultraljud och ibland tar vi en bild på patientens ögonbotten.
Ett ärr kommer alltid att finnas kvar i ögonbottnen. Det kan göra att synfältet blir något mindre än tidigare.

Granskare Charlotta All-Eriksson, överläkare

Sidansvarig Webbredaktionen

Uppdaterad
10 december 2018