Det talade språket är instinktivt det vill säga man lär sig det bara man utsätts för det. När det gäller det skrivna språket är det annorlunda i och med att man måste lära sig att läsa. När man läser "översätter" hjärnan ordens beståndsdelar s.k. grafem till ljud s.k. fonem. Detta kräver träning att lära sig och det förefaller som om det behövs en viss "talang" för att lära sig göra detta. Vissa barn lär sig läsa mycket tidigt och läser vid skolstarten bra medan andra har stora problem med att lära sig att läsa. Detta innebär inte att de som har svårare att lära sig att läsa skulle vara mindre intelligenta än de som lär sig läsa tidigt. Det har påpekats många gånger att det finns utmärkta exempel på personer som haft stora läs- och skrivsvårigheter men uppenbarligen inte varit mindre intelligenta för det. Till dessa personer räknas Albert Einstein, Winston Churchill med flera.

Det är alltså hjärnan som läser och inte ögonen. Man behöver dock ha en bra syn för att kunna läsa och pga av detta brukar man undersöka ögonen och synen på alla barn som har läs- och skriv-svårigheter. Man vill ju inte att barnet skall ha två problem att brottas med dels ett synproblem och dels ett läsproblem.

På den övre bilden till höger ses en inspelning av ögonrörelserna hos en normal läsare. Grön kurva är höger öga och röd kurva vänster öga. Man ser i denna inspelning bara de horisontella ögonrörelserna. Det är under själva fixationen som ögonen står stilla och man uppfattar vad som står i texten. Saccaderna används till att snabbt flytta blicken mellan olika avsnitt i texten och de s.k. regressionerna används för att göra tillbakablickar i texten för att kontrollera det man nyss läst. I den nedre bilden kan man se en jämförelse mellan en normal 11-årings läsögonrörelser och en 11-årig dyslektiker. Kännetecknande för den dyslektiska läsningen är att man gör kortare saccader, längre fixationer och fler regressioner. Detta gör att den dyslektiska läsningen går långsammare. Men vet dock nu väl att det är inte ögonrörelserna det är fel på vid dyslexi utan de konstiga ögonrörelserna är bara ett tecken på att det går trögt att läsa.  

Läs- och skriv-svårigheter är alltså ingen ögondiagnos utan en diagnos som ställs av pedagoger och logopeder. Vi på Barnögonkliniken kan dock se till att barnet har de bästa synförutsättningarna för att kunna lära sig läsa.  

Det förekommer ibland att man som förälder med ett barn med läs- och skrivsvårigheter blir erbjuden olika alternativa terapier såsom ögonrörelsegymnastik, borträning av så kallade nyföddhetsreflexer etc. Man bör dock komma ihåg att det inte finns några vetenskapliga studier som har visat att dessa behandlingar har någon som helst effekt på läsförmågan utan det enda man vet har en positiv effekt på denna är att entusiasmera barnet att läsa mycket och ofta.