Du kan läsa om de olika typerna av brytningsfel via länken till höger.

Ett barn som föds är normalt lite hyperop (långsynt) och denna hyperopi brukar öka något de första åren. Eftersom barnet har en god förmåga att ställa in skärpan (ackommodera) så ger denna hyperopi endast i undantagsfall upphov till några besvär. Det som kan uppkomma i så fall är en typ av skelning som beror på hyperopin. Se länken om detta till höger.

När barnet når skolåldern och börjar läsa brukar hyperopin minska och i de tidigare tonåren är de flesta barn nära emmetropi (rättsynta). En del barn fortsätter dock i sin refraktionsutveckling på så sätt att de istället för att stanna vid emmetropi fortsätter brytningsfelet att utvecklas "åt andra hållet" så att barnet blir närsynt (myopi). Denna myopi-utveckling sker alltså vanligast i de tidiga tonåren och brukar stanna av innan tonåringen nått 20-årsåldern. Det brukar alltså hos en del barn bli aktuellt med att börja använda glasögon i tonåren.

Orsaken till att man blir närsynt (myop) är antagligen flera. Man har visat på att genetiska faktorer liksom faktorer som mycket närarbete skulle spela roll och den troliga orsaken är antagligen en kombination av dessa.