Sjukdomen, som även kallas grön starr, är inte en enskild sjukdom utan en stor grupp av sjukdomar. Gruppen har en gemensam karaktär: en långsamt progressiv synnervskada.

Det finns olika former av glaukom och den vanligaste är öppenvinkelglaukom. Det finns även trångvinkelglaukom och glaukom som är relaterade till andra ögonsjukdomar.

Öppenvinkelglaukom har ett smygande förlopp i form av successivt synfältsbortfall på grund av en synnervskada. De flesta patienter är relativt symptomfria vid sjukdomens tidiga skede. Det innebär att när patienterna märker synnedsättning är sjukdomen redan framskriden. Sjukdom drabbar ungefär 2 % av befolkningen som är äldre än 50 år och 5 % som är över 70 år.

Förr i tiden var det enkelt att ställa glaukomdiagnos. Man mätte trycket i ögat och om trycket översteg ett visst värde ansåg man att ögat hade glaukom. Vid den senare upptäckten av lågtrycksglaukom och okulärhypertension (ögat har högt tryck dock inget glaukom) har man ansett att trycket inte längre är avgörande vid glaukomdiagnos. Numera ställer man glaukomdiagnoser genom att testa synnervens funktion (synfälttest) och genom att observera synnervens utseende. På S:t Eriks Ögonsjukhus har vi flera olika typer av synfälttester som användes enligt olika kliniska och forskningsanknutna ändamål. För att dokumentera utseende på synnerven har vi ett modernt instrument som kvantitativt kan registrera olika parametrar på synnervspapillen, vilket kan användas för glaukomuppföljning (se bilderna 3 och 4 t.h.).

Glaukom behandlas genom att man reducerar trycket i ögat. Den vanligaste formen av behandling är ögondroppar. Ibland behöver man komplettera detta med laserbehandling eller operation. Syftet med alla typer av behandling är densamma: att bromsa glaukomutvecklingen genom att sänka trycket i ögat. Nuförtiden förekommer mycket diskussion kring andra former av glaukombehandlingar, t ex neuroprotektion eller genom att förbättra blodcirkulation i ögat. Hittills är dessa teorier inte kliniskt prövade och de är ännu i forskningsstadiet.

Eftersom glaukom är relativt symptomfri vid sin början och många tycker att det är besvärligt att ta ögondroppar är det viktigt att motivera våra glaukompatienter att följa medicinsk ordination. Vi har därför sedan ett par år tillbaka haft en glaukomskola för alla våra nydiagnostiserade glaukompatienter.  

Akut trångvinkelglaukom är den typ av glaukom som ofta leder till att patienten söker till Akuten på S:t Eriks Ögonsjukhus. Patienten har en snabbt debuterad smärta och en kraftig synnedsättning i det drabbade ögat på grund av en substantiell tryckstegring. Illamående och kräkning förekommer emellanåt. Akut trångvinkelglaukom behandlas genom att man sänker trycket i ögat. Patienterna får även laserbehandling av olika sorter för att öppna kammarvinkeln (ögats ”avlopp”). På grund av akut attack upptäcker man denna typ av glaukom relativt tidigt, därför kan man sätta in behandling i tid för att bromsa sjukdomens utveckling.
 
Glaukom är en komplicerad sjukdom och dess orsak är fortfarande oklar. Eftersom sjukdomen drabbar mest de äldre och människor lever allt längre förväntar vi oss att vi får flera glaukompatienter i framtiden. Intensiv forskning pågår för att bekämpa sjukdomen och vi på S:t Eriks ögonsjukhus har flera forskningsprojekt inom detta område. Vi vill, genom vår kliniska verksamhet och forskning, hjälpa våra glaukompatienter att bibehålla synen.