Skiaskopi - refraktionsundersökning på barnSkiaskopi gör man för att ta reda på om barnet behöver glasögon och i så fall vilken styrka som behövs.
Skiaskopi eller refraktionsundersökning görs för att man ska ta reda på om barnet behöver glasögon och i så fall vilken styrka som behövs. För att kunna göra denna undersökning måste man vara avslappad i den muskel inne i ögat som ställer in ögats skärpa. Man blir avslappad i denna muskel av en ögondroppe som vi ger en stund innan undersökningen. På bilderna till höger kan du se hur det går till att få en ögondroppe. Efter att ha fått denna ögondroppe brukar man få vänta ca 45 minuter för att droppen ska verka. Under denna tid kommer du att märka att synen blir suddigare främst på nära håll men detta är helt normalt och skärpan blir normal igen ett par timmar efter undersökningen. Man kan dock bli ganska ljuskänslig under denna tid. Om man vet att en skiaskopi ska göras kan det vara en fördel att ta med ett par solglasögon eller en keps om det är en solig dag för att skydda mot ljuskänsligheten.
På bilden till höger kan du se hur det går till när man gör skiaskopin. Det syns inte på bilden men man har ganska mörkt i rummet när undersökningen görs. Läkaren lyser med en stark lampa på ögat och svänger lite fram och tillbaka med lampan. Samtidigt håller han/hon en stav med linser framför ögat. Med hjälp av denna stav med linser kan man bestämma styrkan på det glas som kanske behövs. Undersökningen tar ca 10 minuter och gör inte ont.
Ibland gör man också en undersökning med en apparat som heter autorefraktor. Denna mäter också styrkan på ditt öga och det eventuella glaset du kanske ska ha. I denna apparat som du kan se här till höger får du lägga hakan i ett stöd och titta in i ett hål. Du ser någon figur inne i hålet och du hör att apparatan arbetar. Läkaren eller ortoptisten tittar på ditt öga på en liten TV-skärm som du ser på bilden nedan. Undersökningen går ganska fort och när apparaten är klar skriver den ut ett litet kvitto på vad den fann.
Skriv ut
Ansvarig för sidan
Jan Ygge
Professor