Meny

Kärlnybildning hett forskningsområde

Branka Samolov är expert på hornhinnan. Hon uppskattar kombinationen av patientmöten och vetenskapligt arbete.

– Lyckade behandlingar och patienternas glädje ger kraft. Samtidigt är grundforskningen tröstande när vi inte hittar lösningen på patienternas problem.

Porträtt på Branca Samolov, forskare S:t Eriks Ögonsjukhus

Som kirurg byter Branka Samolov ut eller lagar skadade hornhinnor så att människor kan se igen. I sin forskning studerar hon bland annat kärlnybildning. Det är en avgörande process för en välfungerande hornhinna och för att hornhinnetransplantat ska överleva. Den ligger också till grund för en rad folksjukdomar som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, stroke, diabetes och reumatism.

– Forskningen kring kärlnybildning har fullkomligt exploderat, berättar Branka Samolov.

Den har mest handlat om vilka ämnen som stimulerar respektive hämmar kärlnybildning och har bidragit till utvecklingen av nya läkemedel för bland annat cancer och så kallad våt form av åldersrelaterade förändringar i gula fläcken.

Namn: Branka Samolov

Titel: Överläkare, medicine doktor, sektionschef för hornhinnesjukdomar.

Forskningsroll: Experimentell och klinisk forskning. Klinisk handledare och forskningshandledare.

Branka Samolov och hennes forskarkollegor har upptäckt att kärlnybildning också styrs av förändringar i vävnadsuppbyggnaden vid till exempel sårläkning.

– Det här är inte helt beroende av de reglerande ämnena vi hittills känt till som kritiska. Det hela är mycket mer komplext.

– Kanske skulle behandlingar som påverkar och styr vävnadens uppbyggnad kunna påverka dess mottaglighet för tillväxt av nya kärl, säger Branka Samolov.

Hornhinnan är en jättebra vävnad att forska på när det gäller kärlnybildning. Eftersom en frisk hornhinna saknar kärl slipper man identifiera sjuka nybildade kärl bland de friska.

– Närvaro av kärl i en hornhinna grumlar vävnaden och äventyrar synen. Grumlade hornhinnor behöver man oftast transplantera för att återställa synen, men chansen för att transplantat ska överleva minskar dramatiskt om det finns kärl i hornhinnan. Avstötning följs oftast av kärlnybildning.

– Det här är ett stort kliniskt problem som vi fortfarande saknar lösning på, säger Branka Samolov.

Bara byta det sjuka

Branka Samolov ägnar sig också åt klinisk forskning. Hon berättar att hornhinnekirurgin nu genomgår en smärre revolution där många nya behandlingar intar scenen.

– När det gäller transplantationer har man gjort på samma sätt sedan urminnes tider; man stansar ut den centrala delen av den sjuka hornhinna och ersätter den med ett friskt transplantat som sys fast med nål och tråd. Trådarna tas bort först efter ett år och tiden för synrehabiliteringen är lika lång.

– Men nu kan vi byta ut bara den sjuka delen av hornhinnan hos majoriteten av våra patienter med så kallade lamellära transplantationer. Man sparar det friska i möjligaste mån. Det gör att läkningen går snabbare och risken för avstötning minskar.

Kirurgiskt är det en kombination av rent hantverk, och nya tekniska landvinningar som mekaniska knivar och laser.

– Kombinationen gör det extrakul. Att bara trycka på en knapp på datorn är tråkigt!

Men vilka metoder lämpar sig bäst för vilka patienter? St Eriks Ögonsjukhus sjösätter en rad patientstudier där nya metoder granskas. Branka Samolov berättar till exempel att en vanlig medfödd typ av hornhinnesjukdom, Fuchs dystrofi, brukar uppträda ungefär samtidigt i livet som den kanske vanligaste ögonsjukdomen gråstarr.

– Här är det extra viktigt att veta när man ska operera vad för att få bästa möjliga resultat för synen.

Nya hopp

Att vara både kliniker och forskare ger en helhet, tycker Branka Samolov, även om det inte alltid är lätt att få tiden och forskningsanslagen att räcka till.

– Som läkare ska vi bota och lindra. Det är ett otroligt belönande arbete men också mycket plågsamt och frustrerande när vi inte når hela vägen fram. Då ger forskningen ett tröstande andrum och tänder nya hopp.

– Forskning tar tid. Samtidigt har vägen för nya rön från molekylnivå till människa aldrig varig kortare. Det är förstås en tröst för patienterna också.

Text: Lisa Thorsén
Foto: Johanna Hanno

Dela den här sidan:

Tipsa en vän om den här sidan

En länk till den aktuella sidan kommer automatiskt att läggas till i ditt meddelande.